Jag har inga vänner kvar visst är livet underbart

by РатиборPosted on

Jag har också en tendens att trycka ner mina känslor och jag har ingen att prata med. Under ca 3 år så har jag känt mig såhär. På senare tid har det kännts jobbigare. Jag är en årig tjej och mår dåligt. Men man kan ju inte finna sig i ensamheten, människan ÄR ett flockdjur.

Väl längst fram i publiken insåg jag att jag kände till max två av hans låtar. När han slog an första riffet i stående manspread var det redan på tok för mycket och jag lämnade konserten.

Men nu sitter jag alltså här och tycker snygga tjejer karlstad om honom. Uffe klarar sig givetvis alldeles utmärkt utan min sympati, men det är så bottenlöst sorgligt på något sätt. Fullt hus varje år! Jag har fått flera nya vänner både på nätet å IRL via Liberos föräldrasnack. Det blir lätt så att man tappar de gamla vännerna när man skaffar familj å barn.

Men så söker man sig nya vänenr som är i samma livssituation som en själv. Det ordnas träffar både här å på Libero. Passa på att följa med! Javisst kan man få nya vänner i vuxenålder. Studier är ett utmärkt sätt att lära känna nytt folk.

Berg och dalvana cover by Wanessie

Sen kan man gå med i en förening om något man är intresserad av. Framförallt våga ta kontakt och fråga om ni kan ses över en fika eller dyl. Lyckat till! Mina bästa vänner har jag träffat i vuxen ålder man jag har inga vänner kvar visst är livet underbart så många mammor när man har barn till exempel. Har träffat mammor på öpna förskolan som lett till fin kontakt genom åren samt att jag fick en fin vän genom vi föräldrars kontaktsida vi bor i samma stad.

Sedan lär man känna massa nya människor på jobbet. Så hoppet om vänskap kvarstår nog hela livet tror jag. Jag har en sjukdom som begränsar min ork och jag kan sällan vara impulsiv. Bruka tom tänka att det kommer nog ingen på min begravning. Jag fyller 50 i höst och det är ingen mer ön min dotter och särbo som firar mig antar jag. Sorgligt när jag tänker på det men har ingen aning om vad jag ska göra åt det. Vänner vill ses, spontanfika mm.

När jag jobbat klart för dagen finns ingen ork kvar mer än att äta och sova. Jag har min sjukdom, jobbar heltid och min löpning. Så nej, du är inte ensam. Stor Kram.

Tack för ett bra inlägg! Känner verkligen precis som du. Har exakt samma problem och mår periodvis riktigt dåligt över just detta. Väldigt svårt att göra någonting åt det också känns det som för tiden räcker liksom inte riktigt till och alla andra är ju också upptagna med sitt. När man vant sig med att vara ensam så blir det väldigt svårt att vara social och umgås naturligt…. Jag fick ingen jag har inga vänner kvar visst är livet underbart, gifte mig sedan utomlands för att jag hade inga brudtärnor eller vänner på min sida vid vigseln, fick ingen årsfest etc.

Jag har inget gäng med tjejkompisar, inga barndoms eller universitets-vänner och jag har mått väldigt dåligt över det genom åren. Jag är lyckligt gift, är en bra kollega och bekant men har inga djupare relationer. Nu fyller jag snart år igen och även om jag säger att jag inte bryr mig så vill jag inget annat är att bli överraskad av vänner som på riktigt vet när jag fyller år, inte bara gratulationer på Facebook.

Jag har nog gett upp på att det ska ändras är jag rädd, försöker acceptera det så att jag kanske kan slippa en del av ångesten men det är svårt. Hatar att man får det upptryckt i ansiktet hela tiden via sociala medier, det blir så tydligt vad jag inte har liksom.

Vill inte heller stänga av sociala medier för det känns som min enda kontakt med vänner, vi är ju iallafall kompisar där och några likes får man ju ibland. Vill ofta flytta den en ny stad och börja om för då har jag ju en giltig orsak till att inte ha några vänner där.

KRÖNIKA: "Jag har inga vänner kvar – visst är livet underbart"

Hoppas bara att jag någon gång landar i acceptansen och kan släppa detta lite, att jag första gången man har sex må bra med det jag har. Någon gång…. Midsommar, nyår och andra storhelger är jobbigast tycker jag. Det hade varit så underbart om någon faktiskt tyckte att det blev roligare om jag deltog på festen t ex.

Barnen blir större och frågar varför har inte vi några stora fester eller blir bortbjudna. Men jag känner även att jag inte vill umgås med personer som det inte ger någon energi att träffa och då väljer jag medvetet bort. Funderar ibland om jag är så konstig eftersom det är svårt att hitta matchning.

Trivs bäst med killarna helst utan andra tjejer då kan jag slappna av och vara mig själv. Har åkt med makens vänner på vissa lopp. Då tältar vi och kan prata om löpning hur mkt som helst.

Men de har sedan sina gäng med sina fruars vänner hemma. Vet att jag är introvert och laddar energi hemma med löpningen, barnens aktiviteter en ljudbok, en film, mys med maken. Så jag får nog också skylla mig själv för att inte underhålla vissa relationer.

Men någon nära har jag inte, förutom min man. Saknar ngn att prata med om allt. Ser era springresor som mkt bra saker t ex. Fast jag vet ej om jag har inga vänner kvar visst är livet underbart hade vågat.

Tack för att du delar med dig av dina tankar! Och klart att du vågar följa med på en springresa, hade varit så kul! Mm, bra att du tar upp det! Jag hade klicken förut, men mina gamla vänner har antingen flyttat till andra delar av landet, eller skaffat barn, eller både och. Ett barn är inget problem, men efter två barn försvinner de in i den världen. De har inte direkt lämnat mig; jag har snarare lämnat dem, för att jag inte orkar umgås med deras barn.

Jag har en hemlig förhoppning om att de kommer tillbaka på andra sidan, när barnen blivit år. Känner mig gnällig som skriver det här, har det ju trots allt väldigt bra samt samt hälsan i behåll, men behövde få skriva av mig. Ta hand om er! Jag vet inte va jag ska göra. Men min glädje i livet har vart min fina kontakt med min dotterdottet. Jag är så ledsen o tom.

Men när jag en stund senare ringde med dolt nummer så svarade han direkt. Försöker intala mig själv om att saker kommer bli bättre efter flytten.

Jag vill tala om för dig att jag förstår dig och de känslor du har. Jag känner med dig. Hoppas att du ska brevvänner i sverige tillbaka den fina kontakten med barnbarnet. Jag känner med alla er som skriver om ensamheten här.

Jag har också en fasansfull ensamhetskänsla ibland. En stor kram till alla er här! Tänk på att det finns snälla människor.

Det finns godhet. Det är inget fel på er, tvärsom! Ni är bra och värda värme jag har inga vänner kvar visst är livet underbart gemenskap. Den här världen är som gjord för att man ska känna sig ensam. Det är svårt för folk att vara sig själva och skapa ärlig kommunikation och det tar oftast lång tid att verkligen lära känna någon. Allt som beskrivs i er artikel är mycket intressant… men min situation är annorlunda.

Jag har ett förhållande sedan 14 år tillbaka och vi har ett barn tillsammans. Problemet är att vi inte lever ihop pga flera orsaker just nu, med 18 h mellan oss… Min man känner nu sig så ensam och vi ser ingen lösning på vårt problem för att kunna leva våra liv tillsammans igen.

Han har tappat hoppet och känner nu skuld. Jag vill inte förlora honom… Vad kan jag göra för honom för att hålla hoppet uppe och inte låta ensamheten äta upp honom? Saknar min man och vill inte förlora min bästa vän…. Alla här har en sak gemensamt. Gör man inget åt det då blir det ingen ändring.

Undrar hurhur ni gör? Jag är en kille på 23 år. Jag har kännt mig väldigt ensam till och från under en längre tid. Det hela började när jag började på gymnasiet, hamnade i en klass utan några vänner sedan tidigare. Jag lyckades inte riktigt komma in i gemenskapen i den nya klassen, jag var för mig själv nästan hela tiden.

Kent - Berg & Dalvana

Förutom de gångerna som jag stötte på mina gamla kompisar. Med tiden så stötte jag på dessa allt mer sällan. Det var 3 väldigt ensamma år. I dagsläget så har jag bara en kompis som jag träffar några få gånger om året på sin höjd. Jag har även en kusin som jag brukar umgås med, ibland flera dagar i veckan. Men jag märker att jag har svårt att komma in i konversationer när jag är med människor.

Känner mig så jävlar ensam. Jag har även märkt att jag har väldigt svårt för att släppa in människor, det är som att jag är rädd att bli sårad, vad folk tycker om mig. Jag har även ganska dålig självkänsla, jag tar väldigt sällan kontakt med folk. Jag frågar mig själv varför någon skulle vilja vara med just mig.

Det hela är en neråtgående spiral. Jag har självmordstankar som kommer och går. Mår piss till och från. Om det inte vore för min familj och min kusin så skulle jag säkert gett upp sedan länge. Känner mer och mer som att jag inte passar in någon stans, som att ingen förstår sig på mig. Ursäkta den röriga texten, ville bara få skriva av mig lite. Känner igen mig i det du skriver. Är 21 och letar nya vänner.

Är du intresserad av nytt sällskap? Jag har jag har inga vänner kvar visst är livet underbart helt ok liv. Ett bra jobb, trevliga arbetskamrater, ett ordnat liv, inga traumatiska upplevelser barndomen och fantastiska föräldrar, är ensambarn.

Jag har inte en enda vän i hela världen. Inte en enda. Jag har inget specialt liv itanför jobbet och har de senaste 7 åren inte blivit bjuden eller varit på några nyårspartyn eller midsommrar. Det är så tragiskt att jag vill gråta. Till detta skall tilläggas att jag aldrig har haft en seriös pojkvän trots att jag är 33årjag blev så bedragen och sviken tidigt i livet av en man att jag aldrig återhämtade mig.

Jag har ingen diagnos, på mitt jobb är jag spindeln i nätet och jag upplever att de flesta tycker jag är en helt okej typ. Ofta tycker ajg det är skönt att vara ensam, för då får jag slappna av, återhämta mig och göra vad jag vill. Är det okej att jag känna mig okej med min otroliga ensamhet?

Är det samhället och ex. Jag vet inte. Jag har min mor att tala med om allt möjligt, hon r den enda jag ringer och sms:ar med, varenda dag. Jag bävar bara för den dagen hon kanske inte finns där…. Tack för ett bra inlägg. Är själv 37 år och singel utan barn. Känner igen mig i många av dina punkter och känner ett misslyckande av att inte ha någon familj. Och en stark ensamhet. Jag vet inte riktigt vad jag gör här på föreningen sveriges byggnadsinspektörer. Mina få vänner är gifta med barn i småbarnsålder och i ärlighetens namn undrar jag hur man som ensam vuxen träffar nya vänner?

Även om det är skönt att läsa att jag har inga vänner kvar visst är livet underbart inte är ensam om att känna sig ensam så är det väldigt tragiskt. Jag är själv 30 år, men känner samma som dig. Flyttat till en ny stad, bott här i Gbg kinky latex sex över ett år nu men inte lyckats riktigt skaffat mig nå vänner riktigt.

Jag bor i Göteborg. Känner mig också fruktansvärt ensam. Om du fortfarande är intresserad av nya vänner så är jag jätte intresserad. Mvh sanna. Jag känner mig ofta ensam. Jag har nu samlat på mig ett par vänner och en sambo. Men känslan av att människor bara umgås med mig på nåder eller för att de har svårt att säga nej kvarstår. Jag växte upp jag har inga vänner kvar visst är livet underbart en familj som inte var så lika mig, där nak structure complex fanns en tydlig regel om att man inte talar om det som händer inom familjen med andra och där jag ofta kände skam över vem jag var.

Även om jag vet detta kvarstår min upplevelse av att andra människor är otillgängliga, utgör ett hot och inte lär vilja vara med mig.

Kommentera om du någon gång känt dig ensam och vad du tror att din ensamhet beror eller berodde på. Elaine, tack sÃ¥ jättemycket!

Intressant att höra. Jag har också ofta känt mig som om jag har hamnat i fel värld. En väldigt stor kram till dig!

Dikter om guds kärlek75 %
Sex massage hot video44 %
Nakna barn tjejer99 %
Kärlek åt alla bonde söker fru67 %
Cheap massage spa91 %

Behöver också göra mig hörd. Skönt att få läsa att man inte är själv om detta Har bott själv nu i över två år. Min dotter besöker mig varannan helg. Men resterande dagar är mörka. Då ensamheten kryper fram. Nu senaste tiden när det varit vinter och mörkt ute har det varit lite extra ensamt.

Något man inte pratar om utan bara finns där. Undrar hur ni läsare gör för att leva med det. Jag förstår din känsla. Jag överlever dock genom att jag har hund. Jag har inga vänner kvar visst är livet underbart ovillkorlig kärlek.

Men det är tomt. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva min ensamhet utan att det kommer låta överdrivet och dumt men jag ser det väl mest som ett konstaterande… Har faktiskt aldrig skrivit om det såhär…. Men jag kan säga att jag förutom min sambo inte har något riktigt liv som jag ser det.

Ingenting fungerar. Till att börja med har jag i princip ingen kontakt med min familj, d. Jag har inga vänner kvar, alla vänskapsrelationerna har runnit ut i sanden. Har faktiskt inte en enda. Vissa har flyttat långt iväg, vissa växte ifrån mig, vissa växte jag ifrån, eller så slutade folk ringa bara, dom gångerna insåg jag precis som med min familj att om jag inte tog initiativen så blev det inget… I något fall handlade det om att någras karriärer tog fart och för vissa familjelivet så tiden aldrig fanns att träffas och då gick relationerna åt skogen på det viset… Måste säga att i vuxen ålder upplever iaf jag det som att det nästan är omöjligt att lära känna nytt folk att umgås med… Tycker jag testat allt.

De enda människor jag hänger med förutom min sambo är hennes familj och vänner, det är ju bra naturligtvis, men jag hänger aldrig själv med någon av dom, vi har inte den relationen. Jag vet ju jag är med gänget för jag är tillsammans med min sambo.

Hade jättegärna hängt med vissa av dom själv som vänner naturligtvis Jag har nämligen ett par gånger försökt hänga samir och sigrid kärlek en del av hennes vänner själv och med vännernas pojkvänner.

Golden shower (out)

Ingen var direkt otrevlig men man märkte de inte hade något intresse av det. Så det blev inget heller. Sen är jag arbetslös, har haft en enda heltidsanställning som sträckte sig över en 5-årsperiod, sen slutade jag där p. Jag var mobbad på det stället men jag behövde pengarna och visste hur svårt det var att komma dit så jag stod ut. Har sökt hjälp på psykiatrin några gånger, men det leder aldrig någon vart, de enda jag blir erbjuden är en massa mediciner. Beslöt i somras att dock försöka den vägen en gång till, fick vänta i 4 månader innan jag fick en tid, hade ett samtal på 40 min med någon som bara snackade om mediciner jag inte var intresserad jag har inga vänner kvar visst är livet underbart, jag vill ha terapi sa jag, han kom fram till han skulle framföra mina önskemål men att jag skulle slippa mediciner om jag inte ville.

Jag skulle få en ny tid hos någon annan som skulle göra ett andra utlåtande än den första gjort, 4,5 månader senare får jag ett telefonsamtal från den andra som nu vill kalla mig på möte… Kommer jag få terapi nu frågade jag?

Nej vi ska prata om mediciner säger han…. Problemet med min relation är dock inte så många, men en bieffekt av min livssituation är ju att jag inte har någon att prata med förutom min sambo, jag har inga vänner kvar visst är livet underbart är jag mycket bitter och trött och blir väldigt negativ i mitt sätt att tänka, det är ju självfallet jobbigt för min sambo att höra på… Annars är det väl bra mellan oss mot alla odds… Jag vet ju dock inte hur längre hon orkar men i 11 år har vi hållit ihop.

Jag försöker varje dag visa henne hur mycket hon betyder för mig. Det är jag bra på åtminstone och det verkar uppskattas… Men bortsett från henne så är allt i livet bara ren skit… Försvinner hon försvinner även alla lingam massage malmö jag träffat genom henne… Då har jag inget kvar… Jag hoppas min sambo inte har stannat kvar för hon tycker synd om mig eller något, jag tror inte det men konstigare saker har ju verkligen hänt… SÅ… Har någon ett förslag vad jag kan göra för att förbättra min livssituation?

Ironiskt nog är jag en väldigt enkel människa, jag vill bara ha lite vänner att umgås med och utvecklas med, ha ett jobb så jag kan försörja mig och fortsätta ha min sambo som min livskamrat… Är detta verkligen för mycket begärt?

Jag känner mig ensam och försöker bara att få tiden att gå. Att äta och titta på tv själv med IPaden som enda sällskap är inte roligt. Jag saknar någon att prata med. När jag läser vad ni skriver här så inser jag att jag inte är ensam om känslan, men jag har tjejen i telenor hört någon säga det. Vid ett tillfälle när jag talade om hur jag känner sa en person som också är änka, att hon inte hade några problem med ensamheten.

Antingen är det sant eller så är det skamfyllt att erkänna. Vill bara skriva av mig rope bondage 2 jag känner mig så känslomässigt ensam för att jag inte har en man och barn.

Saknas pojkvän? Nu för tiden verkar han helt strandsatt. I sin nya lunta Vardagar driver den nyskilde författaren runt hemma, pysslar och irriterar sig på omvärlden.

Och han har inga vänner. Men att vara ensam bland sÃ¥ mÃ¥nga människor är tufft. Lyckligtvis sÃ¥ har jag hitta en vän, en tjej som inte bara vill vara med mig, utan även en person som jag verkligen är intresserad av. Förhoppningsvis sÃ¥ kommer det att bli bra jo, men det vet jag att det blirmen om det är nÃ¥got som jag tar med mig frÃ¥n den här korta perioden sÃ¥ är det att jag i alla fall inte klarar av att vara ensam i grupp.

  • Visst är livet underbart.
  • Djur såväl som människor är i stort sett alla flockdjur, lämnas de utanför så drabbas de av ohälsa och för tidig död… Jag vill inte dö,men jag vill inte ha detta liv heller, jag vill leva inte bara överleva och lägga dag till annan, utan något större innehåll än att bara vänta på natten och kanske få sova bort skiten.
  • Den senaste tiden har jag känt mig ensam, tom och ledsen.
  • Vill byta skola eller komma i ast-gruppen Hej.

Ska också börja plugga i Gbg! Nollas i veckan. Om du behöver en vän eller vill ta en fika och snacka skit finns jag här.

Alma

Passande grej att ta upp i skoltider. Min universitetsnollning börjar på måndag och jag vet inte om jag vill vara med. Aktiviteterna är mest fokuserade kring sport och lek brännboll, femkamp, poängjakt, volleyboll, vattenkrig osv alltså sånt jag inte tycker är kul och brukar undvika.

Parties

Känner dock pressen att vara med för att jag inte kommer komma in i gänget på samma sätt annars, åtminstone inte lika fort. Har aldrig heller varit en särskilt utåtriktad person, folk dras inte till mig och jag dras inte till dem.

Jag har inga problem med att sitta själv eller jobba själv eller vad det nu kan vara, men jag vill inte plugga i 3,5 år utan att ha någon att iaf utbyta lite kallprat med.

Ber till gudarna att nÃ¥n vänlig, mogen själ hamnar i min jag har inga vänner kvar visst är livet underbart och kan ta hand om mig. LÃ¥ter verkligen som att jag är socialt handikappad. Det är jag inte, jag är bara lite seg i starten! Nu vet jag inte vilket universitet du ska börja pÃ¥ eller hur nollningen är där, men jag är aktiv fadder pÃ¥ ett stort universitet och tycker verkligen du ska försöka vara med pÃ¥ nÃ¥got!

Och ibland inser man ocksÃ¥ ted gärdestad för kärlekens skull lekar och femkamp faktiskt kan vara rätt kul, det gjorde jag, fast att det kändes lite pinsamt och jobbigt först.

Känner igen mig i din kommentar. Skall ocksÃ¥ nollas i veckan och har inte jättejätte lust att stÃ¥ och hoppa som en kanin när jag faktist äntligen! Tror mÃ¥nga känner som du och jag. Det känns ganska löjligt. Alltid hatat dem där lekarna där man ska vara fejkad glad och lÃ¥tsas jag har inga vänner kvar visst är livet underbart om allt är guld och gröna skogar. I feel you!

Och du kommer att hitta vänner och de som känner likadant. När jag skulle flytta för att påbörja min utbildning så var det faktiskt nollningen jag fruktade. Jag är inte alls den typen som gillar att leka barnsliga lekar, gegga i lera och dricka billigt fulvin, tyvärr. He he. Jag var ändå med för att jag inte skulle bli så ensam i den nya staden i början och visst fick jag några kompisar. Jag var definitivt inte med på allt och tyckte att det var en väldigt låg nivå på många av aktiviteterna, samtidigt tyckte jag att faddrarna var ganska barnsliga också sorry Anna.

Jag tycker helt och hÃ¥llet att du ska lyssna pÃ¥ dig själv jag har inga vänner kvar visst är livet underbart vad du känner med avseende pÃ¥ nollningen. Jag har i princip en person frÃ¥n min nollegrupp jag hänger med idag…. Jag förstÃ¥r verkligen hur ni tänker, man vill passa in och hitta trevliga personer att interagera med under skoltiden.

Låter kanske bittert men det var så jag kände, och faktum är att ju mer jag släppte på kravet att passa in och skaffa nya kompisar, desto fler personer började jag umgås med mer och mer.

Man mÃ¥ste inte gilla nollningar, man mÃ¥ste inte ens gilla människor! Den bästa vän jag har inga vänner kvar visst är livet underbart fÃ¥tt var min granne.

Jag sa hej, presenterade mig och bytte några ord. Hon tyckte jag var trevlig och tog mod till sig och la en lapp i min brevlåda och frågade om jag ville ta en fika.

Och jag är evigt tacksam att min vän var så modig och tog kontakt med mig. Hon var också ny i stan och kände ingen.

Kanske du också har någon granne i huset som du kan byta några extra ord med och bjuda in på fika? Eller någon på gymmet som verkar trevlig och som kanske vill hänga med på en promenad? En annan nyfunnen kompis jag har är min frisör. Om jag var förälder skulle jag gå på föräldra-barn aktiviteter som öppna förskolan hos kommunen eller i kyrkan, babysim och allt vad det heter.

En bekant till mig bjöd in alla mammor från deras vattengympa. Snart kommer hon hit och vi ska dricka te, och prata. Hon har flyttat nu men vi ses ju ändå. Jag är en tjej på 36 år och har varit gift i 10 år. Min man och jag har en bra relation och vi trivs tillsammans.

Borde man skämmas för det? Hur skaffar man en vän eller två, mycket svårt enligt mig. Åh vad jag känner igen mig i det du beskriver.

Jag har känt mig ensam under stora delar av mitt liv. I princip sedan fyran och framÃ¥t. NÃ¥gonstans under högstadiet och gymnasiet samlade jag pÃ¥ mig nÃ¥gra spridda vänner, men flera av dem gjorde mig ledsen och jag hade alltid den där överhängande ensamhetskänslan över mig. Pykoterapeuten Liria Ortiz menar att det är lätt att tro att något är fel på en.

Ofrivillig ensamhet kan göra att man tappar självkänsla och i vissa fall hamnar i en depression. Att ha många vänner ger hög status, säger Liria. Men när man börjar titta så visar det sig att deras liv rymmer olika typer av relationer, till en kollega, en granne, en gammal barndomsvän.

Många har otroligt höga krav på vad vänskap är och hur en vän ska vara. Ofta utesluter man många som inte lever upp till den förväntan man har. Istället för att välkomna och vara nyfiken stöter man bort.

Man behöver inte ha djupa samtal med alla, utan acceptera att vänskapsförhållande kan se olika ut. Den ultimata vännen som har allt finns inte. Att hitta vänner är inte lika lätt som det kan verka på Facebook eller i Vänner och Sex and the City. Att knyta nära band kan vara lika komplicerat som att finna kärleken. Camilla Lif tror att det var annorlunda förr. Idag har ingen tid, speciellt inte om någon kanske anses lite udda, blyg och inte socialt begåvad. Istället för att ta hand om sina relationer och vara öppen för nya lägger man tid på att jaga en livsstil.

En vältränad kropp, ett snyggt hem, pengar och att förverkliga sig själv.

De 4 orsakerna till ensamhet och 5 strategier mot dem

Istället borde man intressera sig för människor, i slutändan är det ju det som är meningsfullt, säger Camilla. Hursomhelst så gick allt vägen och efter detdär så stack tjejerna och den ena av dem fick av misstag med sej mitt halsband, det var ju tråkigt men det orkar jag inte bry mej om just nu.

Sen köpte Adrian en bruk snus av mej Det råkade sej faktiskt så galet att då jag en gång var ute och festade så köpte jag en stock.